Julia Abrahamsson

Pappa skulle en sväng förbi Tidö Lindö för att kolla till båten så jag och mamma hängde på. Jag har mest gått här hemma och mått dåligt så jag behövde fylla på den luften som gick ur mig när jag ringde och klagade på tre. Min puls slog i 180, jag hade röda utslag på halsen och det nästan sprutade tårar för att jag var så ursinnig. Jag är ofta sansad och brusar aldrig upp i onödan. Men idag kan jag ju lyckönska killen jag pratade med. För hade hans röst istället varit hans ansikte hade han varit gul & blå vid det här laget. Gaah!

Nu ska jag på en kvällspromenad med Kobadalidila. Puss hej