Julia Abrahamsson

Vi lämnade Adelaide i onsdags efter en frukost i solen. Med sikte inställt på Canberra satte Alexander foten på gasen. Vi körde i 7 timmar och hann avverka 80 mil. Vi har sett otaliga djurkroppar på vägen som är helt oidentifierbara, vi har kört slut på kylarvätskan, fyllt framrutan med flygslem, lyssnat så högt på musik att vår hörsel är borta för länge sedan, läst ut en bok, druckit energidryck, skrikit över ankor med för seg reaktion, fått hjärtinfarkt av mötande lastbilar och tankat på åtskilliga mackar mitt ute i bushen. Vi har stannat på universums ruggigaste camping även den mitt ute i ingenstans. Fåglarna skrek och stället såg ut att ha lagt ner för ett decennium sedan. Men en natt skulle vi klara, och tack o lov fanns det fler än vi som bodde där. Vi fick även reda på att hela stället var översvämmat för ett par veckor sedan. En meter med vatten, och vi såg inte ett spår. Detta gjorde allt bara ännu kusligare.

Vi vaknade upp med tio myggor i bilen som vi smällde en efter en innan vi steg upp. En svettig, kuslig och myggig natt hade vi. Vi åt snabbt en tallrik flingor innan vi lämnade stället. Sedan sträckkörde vi ända till Canberra, Australiens huvudstad. Där körde vi runt i cirklar, svettades i bilkön och pustade äntligen ut när vi nådde stadens kärna,The Parliament House. Efter en snabbtitt där besökte vi Australia National Museum där vi tog hem lite vuxenpoäng samtidigt som vi fyllde på vår historia med ny information. Ett par timmar senare när det började skymma ställde vi in gps:en med slutdestination - Adams hus. Vid elvatiden kom vi hit, och efter en snabb dusch känner vi oss nu som nya människor igen. I morgon blir det uppackning, tvättning av kläder och städning av bilen. I samband med sträckan hem slog vår lilla bil Pixi om till 200 000km. Inte illa för den lilla rackaren! Nu ska vi sova gott i en stor bred säng med nya lakan utan mygg och med fläkt i taket. Det blir suveränt!