vårkänslor
Solen skiner in genom fönstret som för att påminna om att det är dags att tvättas. Söderflygande fåglar har precis börjat återvända och sjunger i kör för att påskynda våren. Jag har dammat av mina Converse för i år och det har aldrig känts bättre. Samtidigt som folk pussas på gatorna i takt med klapprande skor och glassätande barn smyger sig ångesten på. Den ångesten som egentligen inte finns, utan som är en effekt utav vår hysteriska framgångsådra som pulserar för hårt. Man ska vara berest, ha upptäckt och förverkligat sig själv, arbetat inom minst fem olika kreativa arbetsområden för maximal erfarenhet och veta precis vad man ska studera. Allt detta helst innan man fyllt tjugo. Det är optimalt. Men måste man vara optimal? Tänk om man kanske vill resa i tre år, därefter jobba i två för att inte plugga alls. Eller rentav studera på en gång för att ångra sig, resa och sedan studera igen till det man kommit underfund med att man verkligen vill göra. Framgångshysterin är som en elektrisk stöt som sätter varenda hjärncell i arbete. Tackolov finns det ett fantastiskt djur. Gåsen. Skakar av sig allt och vaggar framåt. Tänk om vi var lite mer så. Då hade vi aldrig haft ångest över framtiden.
